Känslor... Att bli kallad saker är inte det roligaste som finns, speciellt inte när det kommer från någon i släkten. Att bli kallad ''Tjock'' när man har gett sig fan på att gå ner i vikt.. Ja det finns inte ord som kan förklara... Man bryts ner helt, jag gör det. Endel blir starkare i sig själva och tänker ''Nej, nu fan ska jag visa dom, att dom har fel!'' Men jag blir helt tvärtom. Jag blir omotiverad, ledsen, vill bara försvinna in i ett hål och aldrig komma ut igen.
Jag har inte glöden eller suget kvar just nu.
Jag vet. ''Ta dig upp igen!'' Men det är fan inte så lätt, när man är känslig för att bli kallad saker men har hört väldigt mycket!
Men jag försöker, jag försöker ta mig upp. Men min självkänsla och självförtroende har försvunnit helt sen jag fick höra det idag.
Jag börjar på ruta ett igen, jag får jobba mig upp till nivån jag var på då jag började känna mig glad, skapligt självsäker, lycklig och känna mig älskad...
Jag vet att min familj och min bästa vän älskar mig för den jag är.
Men ändå ligger det och gnager i bakhuvudet att man inte är tillräcklig, dom blir inte stola över mig, dom skäms över mig!

Jag har aldrig förut berättat eller skrivit för folk hur jag känner inombords men nu gjorde jag det, för att se om det känns bättre.
Jag vill inte ha er sympati men jag vill att ni ska veta hur det ligger till.
Det enda ni kan göra som skulle hjälpa är att peppa mig upp igen på den nivån jag var på!

Tack!

Idag fick min morbror med mig ut på promenad. Vi gick 11km i snö, det var jobbigt i början men sen gick benen av sig själva!
Sen vid fem gick vi familjen på påskmiddag hos min morfar och plast mormor, där var halva släkten. Det var trevligt! Lekte mycket med min morbrors söta dotter. Jag fick henne att gå utan mycket stöd. Nöjd kusin :)
Efter trevligt sällskap så gick jag vidare två hus ner och satt mig som
Barnvakt! Och nu är jag äntligen hemma i min varma sköna säng!

Godnatt people :)

Ps. Igår grillade vi!